Det finns många både för och nackdelar med att lära sin häst olika trick. Så det gäller att man har en god hand med sin häst, innan man lär in något. För ett beteende som skulle varit positivt - kan bli något negativt.
När Bellman kom så var han väldigt nafsig och kunde även bitas. Vilket gjorde det i princip omöjligt för mig att lära honom trick med godis, då han bara bet och nafsa. Istället så försökte jag utan godis, men då tappade han motivationen. Så då fick jag sätta ett kommando på hur han fick ta godisen. Eller ja, snarare hur han INTE fick ta godisen. Jag gjorde det enkelt och använde mig av tre olika faser. Jag sträckte fram handen med godisen - fas nummer ett. Försökte han hugga eller nafsa efter den höjde jag fingret - fas nummer två. Och räckte inte det så petade jag till honom med samma finger på mulen - fas nummer tre. Sen började jag om på fas nummer ett. På det sättet får man hästen att tänka till och komma på ett sätt att få godisen på fas nummer ett - dvs. ta godisen "fint". Nu förtiden behöver jag nästan aldrig gå över fas två utan han tar den "fint" redan på fas ett.
Först när jag lärt Bellman de kunde jag börja att lära in trick lite smått. Men även här är det en balans gång över hur och när man ska göra olika saker. Därför tycker jag att man måste ha ett förtroende mellan varandra, men även känna sin häst och veta när det räcker. En del trick (som t.ex. buga & stegra) kräver ett väldigt starkt förtroende och man måste kunna se när hästen inte klara det mer för den här gången. Annars kan det bli riktigt fel!
Hästar är smartare och känsligare än många tror. Och de kan lätt vända ett trick mot oss.
Så tre ledord i trickträning: Tålamod, förtroende & förstående.
Jätte fin blogg.
SvaraRadera(Kolla gärna in min blogg och om du gillar den får du gärna följa på bloglovin)